Tjej, årskurs 8
”Den här föreställningen var något man kunde förstå, även om man inte lever i den situationen själv. Apan med den vita masken, det tolkade jag som att … först är man glad och mjuk i själen, allt är bra och man är sig själv, man har en personlighet som ingen har bestämt åt en. Man vet vad man vill, man vet att allt är ok. Men sen sätter Mika på den ”vita masken” på apan … allt blir inte som det var förut, det vita täcker över, stänger inne den man är, men man är sig själv på utsidan men inget är bra innanför masken … Man vill komma ut, vill bryta sig loss, men ingenting fungerar.
Låtarna som Lisah sjöng var djupa och coolt skrivna. Allt hade en bit av ett pussel. Varenda del, vart enda ord i låtarna var något som fanns i hennes liv. Hela upplevelsen var något stort, något man inte kan förstå själv om man inte respekterar historiens bild med helheten. Allt jag såg kunde jag förstå. Alla känslor, alla upplevelser Lisah måste ha haft. Ingen som inte har varit med om det här kan förstå hur svårt det kan vara att prata ut. Inte ens jag förstår det. Att Lisah vågar, att hon har modet att berätta för oss hur svårt hon har haft det. Att man inte fick visa några känslor eller berätta vad man tyckte. Jag har stor respekt för den här föreställningen, jag ligger djupt i mina tankar och tänker. Och jag vet vad jag tänker och tycker, Allt var UNIKT!”
Sagt om föreställningen - ungdom
Tjej, årkurs 8
”Varför, varför, varför? Många varför dök upp under föreställningen. Det var inga varför om varför Lisah stod där på scenen och berättade allt detta för oss. Utan varför? Hur kan vuxna göra såhär mot sina barn. Jag hade ingen aning om att detta var en sann historia förrän i slutet. Lisah har alltid varit så glad när hon undervisat oss i musik så tanken har aldrig slagit mig att vem som helst kan ha en förälder, släkting eller nära vän som är missbrukare. Jag har inte tänkt på detta alls mycket under mitt liv förrän nu. Man förstår att de små bebisarna som föds inte väljer att bli missbrukare, det är omgivningen och de val i livet man gör som tillsist kommer att leda till huruvida livet kommer att bli.”
”Varför, varför, varför? Många varför dök upp under föreställningen. Det var inga varför om varför Lisah stod där på scenen och berättade allt detta för oss. Utan varför? Hur kan vuxna göra såhär mot sina barn. Jag hade ingen aning om att detta var en sann historia förrän i slutet. Lisah har alltid varit så glad när hon undervisat oss i musik så tanken har aldrig slagit mig att vem som helst kan ha en förälder, släkting eller nära vän som är missbrukare. Jag har inte tänkt på detta alls mycket under mitt liv förrän nu. Man förstår att de små bebisarna som föds inte väljer att bli missbrukare, det är omgivningen och de val i livet man gör som tillsist kommer att leda till huruvida livet kommer att bli.”
Kille, årkurs 8
”Gud, kraftfullt ämne! Jesus, jag vet inte vad jag ska skriva. Lisah var jättebra och modig. Jag tycker missbruk är intressant att lära sig om och av. Det är sorgligt att tänka att 3-4 barn i klassen kan ha alkoholiserade föräldrar, svårt att tro, det känns så overkligt. Lisah var jätte jättebra, lite mycket musik, men eftersom hon är bra på det också skadar det inte alls!
”Gud, kraftfullt ämne! Jesus, jag vet inte vad jag ska skriva. Lisah var jättebra och modig. Jag tycker missbruk är intressant att lära sig om och av. Det är sorgligt att tänka att 3-4 barn i klassen kan ha alkoholiserade föräldrar, svårt att tro, det känns så overkligt. Lisah var jätte jättebra, lite mycket musik, men eftersom hon är bra på det också skadar det inte alls!
Tjej, årkurs 8
”Föreställningen var absolut en one-in-a-life-time upplevelse. Det är inte varje dag någon vågar berätta så mycket om sitt liv, Lisah behövde ingen speciell miljö, som på teater, för det var redan starkt nog med det hon sa. Att hon klarade av att göra den pjäsen själv var coolt. Att musiken och berättelsen var mixade gjorde det aldrig tråkigt."
”Föreställningen var absolut en one-in-a-life-time upplevelse. Det är inte varje dag någon vågar berätta så mycket om sitt liv, Lisah behövde ingen speciell miljö, som på teater, för det var redan starkt nog med det hon sa. Att hon klarade av att göra den pjäsen själv var coolt. Att musiken och berättelsen var mixade gjorde det aldrig tråkigt."
Kille, årkurs 8
”Föreställningen var bra, jag förstod vad den handlade om. Den handlade om att missbruk kan hålla på i generationer innan någon stark (psykiskt) tänker om och sätter ett slut på den ”onda spiralen”. I föreställningen fick man lära sig hur barnen/barnet förändras och förstörs och hur föräldrarna känner. Innan trodde jag att det nästan bara var uteliggare som var alkoholiserade eller sönderdrogade, men det var tvärtom!”
”Föreställningen var bra, jag förstod vad den handlade om. Den handlade om att missbruk kan hålla på i generationer innan någon stark (psykiskt) tänker om och sätter ett slut på den ”onda spiralen”. I föreställningen fick man lära sig hur barnen/barnet förändras och förstörs och hur föräldrarna känner. Innan trodde jag att det nästan bara var uteliggare som var alkoholiserade eller sönderdrogade, men det var tvärtom!”
Tjej, årkurs 8
”Innan föreställningen var det många runt mig som redan hade bestämt sig för att det skulle bli en konstig pjäs, pinsamt för henne – då blir det pinsamt för mig, och bara rent ut sagt dålig. Jag faktiskt inte – men jag kände mig lite arg. Jag tänkte mig själv att jag skulle vara i Lisahs roll. Jag skulle aldrig våga göra något sådant! Jag tyckte verkligen hon var jättemodig redan innan.
Lisah börjar med att berätta. Jag älskar verkligen urvalet av hur hon berättar det här, hennes sätt, uppbyggnaden och jag känner att jag rycks med. När Lisah berättar om sina föräldrar kände jag inte så mycket, jo medlidande. Men när hon sedan berättar om storebrodern – Patrik. Jag vet inte riktigt varför jag reagerade så starkt när hon pratade om just honom. Men det var som om någon våg bara kom inom mig. Jag vet inte ens vad det var för känsla som flög i mig, men det var bara någonting. Varför jag reagerade så starkt vet jag inte men kanske var det för att storebrodern var det enda hoppet hon hade, det enda som verklige betydde någonting. Det var något som var så oändligt viktigt!
Efter föreställningen kände jag mig så arg, arg på allt och alla som hade orsakat Mika hennes sorg och smärta. Jag blir arg för att det finns något så hemskt som kan förstöra människors liv på det viset som missbruk gör. Och jag blir arg för att människan inte är tillräckligt stark för att kunna göra något åt sitt missbruk.”
”Innan föreställningen var det många runt mig som redan hade bestämt sig för att det skulle bli en konstig pjäs, pinsamt för henne – då blir det pinsamt för mig, och bara rent ut sagt dålig. Jag faktiskt inte – men jag kände mig lite arg. Jag tänkte mig själv att jag skulle vara i Lisahs roll. Jag skulle aldrig våga göra något sådant! Jag tyckte verkligen hon var jättemodig redan innan.
Lisah börjar med att berätta. Jag älskar verkligen urvalet av hur hon berättar det här, hennes sätt, uppbyggnaden och jag känner att jag rycks med. När Lisah berättar om sina föräldrar kände jag inte så mycket, jo medlidande. Men när hon sedan berättar om storebrodern – Patrik. Jag vet inte riktigt varför jag reagerade så starkt när hon pratade om just honom. Men det var som om någon våg bara kom inom mig. Jag vet inte ens vad det var för känsla som flög i mig, men det var bara någonting. Varför jag reagerade så starkt vet jag inte men kanske var det för att storebrodern var det enda hoppet hon hade, det enda som verklige betydde någonting. Det var något som var så oändligt viktigt!
Efter föreställningen kände jag mig så arg, arg på allt och alla som hade orsakat Mika hennes sorg och smärta. Jag blir arg för att det finns något så hemskt som kan förstöra människors liv på det viset som missbruk gör. Och jag blir arg för att människan inte är tillräckligt stark för att kunna göra något åt sitt missbruk.”
Kille, årkurs 8
”300 000 missbrukare i hela Sverige är jävligt mycket men vi ser bara 3% ute på gatan. Det gör mig orolig, känner jag någon? Det var nästan de tankarna jag fick i huvudet när jag såg denna tankeväckande pjäs. Den gjorde mig också rädd eftersom jag knappt vet när det går över till missbruk, känner jag någon som handlar för mycket? Eller känner jag någon som känner någon som är missbrukare och mår dåligt av det? Att cirka fyra av mina klasskamrater skulle tvingas leva med en missbrukare, jobbigt, kan inte världen ändra på sig och bli bra?!
Jag skulle personligen vilja dela med mig av min familj. Varför ska vissa bara få ha det bra? Tänk om alla skulle kunna få så mycket kärlek som ja får ifrån min släkt och framförallt från mina kompisar. Det är sjukt. Jag tror att vi som inte har det som 300 000 barn till missbrukare fattar hur det känns och hur de mår. Men jag hoppas att det kommer förändras i framtiden.”
”300 000 missbrukare i hela Sverige är jävligt mycket men vi ser bara 3% ute på gatan. Det gör mig orolig, känner jag någon? Det var nästan de tankarna jag fick i huvudet när jag såg denna tankeväckande pjäs. Den gjorde mig också rädd eftersom jag knappt vet när det går över till missbruk, känner jag någon som handlar för mycket? Eller känner jag någon som känner någon som är missbrukare och mår dåligt av det? Att cirka fyra av mina klasskamrater skulle tvingas leva med en missbrukare, jobbigt, kan inte världen ändra på sig och bli bra?!
Jag skulle personligen vilja dela med mig av min familj. Varför ska vissa bara få ha det bra? Tänk om alla skulle kunna få så mycket kärlek som ja får ifrån min släkt och framförallt från mina kompisar. Det är sjukt. Jag tror att vi som inte har det som 300 000 barn till missbrukare fattar hur det känns och hur de mår. Men jag hoppas att det kommer förändras i framtiden.”
Kille, årkurs 8
”Jag tycker att föreställningen var ganska berörande för att det som Lisah berättade om hade hänt henne själv. Det var sorligt i början när hon hade köpt en blus som hon tyckte var så vacker och pappan tyckte att hon såg ut som en hora med den på. Mammans pojkvän kändes som en pedofil eftersom han ville lära Mika allt om sex. Väldigt äckligt.
Jag tycker att Lisah var en väldigt bra skådespelare för hon talade tydligt så att man hörde vad hon sa och hon var också duktig på att sjunga och spela gitarr. Hon är också bra på att skriva musik! Det var bra att hon hade gjort ett litet häfte med olika telefonnummer och länkar ifall man behöver stöd om man lever i samma situation som hon har gjort, Förresten var namnet på pjäsen väldigt bra.”
”Jag tycker att föreställningen var ganska berörande för att det som Lisah berättade om hade hänt henne själv. Det var sorligt i början när hon hade köpt en blus som hon tyckte var så vacker och pappan tyckte att hon såg ut som en hora med den på. Mammans pojkvän kändes som en pedofil eftersom han ville lära Mika allt om sex. Väldigt äckligt.
Jag tycker att Lisah var en väldigt bra skådespelare för hon talade tydligt så att man hörde vad hon sa och hon var också duktig på att sjunga och spela gitarr. Hon är också bra på att skriva musik! Det var bra att hon hade gjort ett litet häfte med olika telefonnummer och länkar ifall man behöver stöd om man lever i samma situation som hon har gjort, Förresten var namnet på pjäsen väldigt bra.”
Tjej, årkurs 8
”Jag tycker att Lisah var väldigt duktig och modig! På något sätt förstod jag att det var henne det handlade om redan innan hon sa det för hon hade en äkta inlevelse och beskrev tankar och känslor som jag mycket väl skulle tänka och känna om jag befann mig i samma situation. Allt var noga uppbyggt och fast det bara var en person på scenen så kändes det som många fler på något sätt därför att hon gjorde så mycket. Men det jag tänkte på när jag såg pjäsen var varför vi skäms över missbruk, egentligen, varför?
Jag vet inte men Lisah är verkligen en bra förebild för hon är en av dom få som vågar prata om detta problem. Jag tycker i alla fall att det hon har varit med om är hemskt och jag tycker att det verkligen är beundransvärt att hon i vuxen ålder äntligen insåg att det aldrig var något fel på henne – utan omständigheterna runt omkring henne i hennes uppväxt. Jag tycker hur som helst att Lisah var duktig och att pjäsen var jättebra!”
”Jag tycker att Lisah var väldigt duktig och modig! På något sätt förstod jag att det var henne det handlade om redan innan hon sa det för hon hade en äkta inlevelse och beskrev tankar och känslor som jag mycket väl skulle tänka och känna om jag befann mig i samma situation. Allt var noga uppbyggt och fast det bara var en person på scenen så kändes det som många fler på något sätt därför att hon gjorde så mycket. Men det jag tänkte på när jag såg pjäsen var varför vi skäms över missbruk, egentligen, varför?
Jag vet inte men Lisah är verkligen en bra förebild för hon är en av dom få som vågar prata om detta problem. Jag tycker i alla fall att det hon har varit med om är hemskt och jag tycker att det verkligen är beundransvärt att hon i vuxen ålder äntligen insåg att det aldrig var något fel på henne – utan omständigheterna runt omkring henne i hennes uppväxt. Jag tycker hur som helst att Lisah var duktig och att pjäsen var jättebra!”
Tjej, årkurs 8
”Jag tycker att det Lisah gjorde var bra och väldigt modigt. Hon pratade om missbruk och i det här fallet alkohol. Det är en viktig fråga som behövs tas upp. Det var först i slutet som jag förstod at det handlade om henne. Hon berättade en sann historia och det gjorde hon på ett väldigt bra sätt, hon både sjöng och pratade.
Det är inte många personer som vågar prata om vad dom har varit med om, inte ens i vuxen ålder … Men Lisah vågade och hon är en väldigt bra förebild. Det är bra att hon går ut och pratar om det, både för att dom som är i den här situationen ska få veta att dom faktiskt inte är annorlunda och ensamma. Men även för att omgivningen ska få sig en bild hur vissa faktiskt har det och vad man kan göra för att hjälpa dom. Det finns fyra barn i varje klass som lever i den här situationen och det är fyra för mycket!”
”Jag tycker att det Lisah gjorde var bra och väldigt modigt. Hon pratade om missbruk och i det här fallet alkohol. Det är en viktig fråga som behövs tas upp. Det var först i slutet som jag förstod at det handlade om henne. Hon berättade en sann historia och det gjorde hon på ett väldigt bra sätt, hon både sjöng och pratade.
Det är inte många personer som vågar prata om vad dom har varit med om, inte ens i vuxen ålder … Men Lisah vågade och hon är en väldigt bra förebild. Det är bra att hon går ut och pratar om det, både för att dom som är i den här situationen ska få veta att dom faktiskt inte är annorlunda och ensamma. Men även för att omgivningen ska få sig en bild hur vissa faktiskt har det och vad man kan göra för att hjälpa dom. Det finns fyra barn i varje klass som lever i den här situationen och det är fyra för mycket!”
Kille, årkurs 8
”Jag tyckte att föreställningen var bra och lärorik, det var lite löjligt i början med apan men det tog sig. Man fick en inblick i hennes uppväxt och hur det är om man har föräldrar som dricker för mycket och sånt. Jag tycker att det var väldigt modigt att stå och prata och sjunga helt själv på scen. Och såklart att prata så mycket om hur hon hade det när Lisah var i min ålder och äldre. Jag blev förvånad över att det är fyra stycken i varje klass som lever med en eller två missbrukande föräldrar hemma. Själva pjäsen var häftig för att Lisah var själv och bara berättade, inte spelade mot någon eller något sånt.”
”Jag tyckte att föreställningen var bra och lärorik, det var lite löjligt i början med apan men det tog sig. Man fick en inblick i hennes uppväxt och hur det är om man har föräldrar som dricker för mycket och sånt. Jag tycker att det var väldigt modigt att stå och prata och sjunga helt själv på scen. Och såklart att prata så mycket om hur hon hade det när Lisah var i min ålder och äldre. Jag blev förvånad över att det är fyra stycken i varje klass som lever med en eller två missbrukande föräldrar hemma. Själva pjäsen var häftig för att Lisah var själv och bara berättade, inte spelade mot någon eller något sånt.”
